► Frölunda 20/21 är en gåta. En stor, jäkla gåta. Vad som än sker i den avgörande åttondelsfinalen mot Djurgården, må det bli avancemang och kvartsfinal eller förlust och fiasko – ledningen måste reda ut hur det är möjligt för en grupp spelare att sitta ihop så in i helsike dåligt.
► Lärdomar måste tas. Läxor måste läras. För det här får inte ske igen.
► Detta sagt – den här säsongen är långt ifrån över. Men är den det för Stefan Elliott?
JAG HADE KÄNSLAN redan efter tisdagsträningen, det var lite för uppåt, lite för mycket fokus på Joel Lundqvist och Lucas Raymond, jag vet att det var vi i media som ställde frågorna, jag vet att den skadade duon samt Roger Rönnberg bara snällt svarade på frågor, men ändå.
Det var något som skavde hos mig, något jag famlade efter, en känsla av att Frölunda låg lite för långt fram i tiden.
Det såg ju så bra ut i Stockholm.
Bara att fortsätta på precis samma vis.
”Jag påminner dem hela tiden”, sa Roger Rönnberg när jag frågade om spelarna verkligen fattat hur mycket jobb som återstod.
Tydligen borde han påmint dem dubbelt så ofta.
Eller så hade det inte hjälpt i alla fall.
Säsongens spelare har kanske bara förbaskat svårt att ta till sig vissa viktiga saker.
– Vi måste inse med vilken desperation man ska komma in i en sådan här match, sa Max Friberg.
Hur är det möjligt att inte förstå? Tänkte jag.
– Den största fälla vi kunde gå i, att gotta sig lite grand i att vinna första matchen, tappa några procent i ödmjukhet. De syntes i de första byten, vi faller igenom i basen, Djurgården hade mer skärpa. Vi får det vi förtjänar. En knäpp på näsan, har man inte ödmjukhet blir man straffad, sa Roger Rönnberg.
Hur är det möjligt att inte ha maximal ödmjukhet i match 2 mot en motståndare man nyss besegrade knappt, som kommer till spel piskad att vinna? Tänkte jag.
Frölunda har klappat igenom ett antal gånger den här säsongen, fullständigt tappat tålamodet, inte hållit sig till spelplanen, visat prov på avsaknad av ledarskap, bra gruppdynamik, att X antal individer blir en enhet där alla underkastar sig lagets bästa.
Man kan fallera några gånger på hösten.
Helst inte senare in på säsongen.
När det händer i 54:e tävlingsmatchen – då är det något allvarligt fel på hur spelarna fungerar tillsammans.
De säger ofta bra saker, så även inför åttondelsfinal 2. Men att utföra det så dåligt, att gång på gång spela huvudlöst, tappa folk, bjuda Djurgården på mål – det ska bara inte få ske.
Förlora är en sak, jag trodde hela tiden det kunde hända, lagen är ju så jämna. Ett Frölunda som har svårt göra mål, blir straffat i ett PP, tvingas slita ont, torskar, tvingas ladda för en match 3, den typen av utveckling var jag förberedd på.
Men att ånyo se ungdomarna William Eklund och Alexander Holtz skoja bort Frölunda så att det faktiskt framstod som att hemmalagets försvar var nedlagt – den såg jag inte komma.
Att psykena var så sköra, trots den fina laginsatsen i Stockholm, jag borde kanske inte vara förvånad efter 031-lagets bergochdalbanesäsong – men det är jag faktiskt.
Ett trubbigt Frölunda behöver på torsdagskvällen spela en precis så disciplinerad bortaplanshockey som man gjorde i Stockholm, alltså alltid tänka defensiv i 50/50-situationer, göra klart försvarsjobbet, inte bjuda på kontringar, hålla ihop laget, ta vad som ges i offensiven, försöka få in några skott & trafik-mål – och framför allt:
Ha all den bestämdhet, den fysiska vilja vi såg på annandagen.
Kan jag se detta hända? Ja, faktiskt. Men jag kan lika gärna se en repris av onsdagens insats.
Just här är ju Frölundas problem. Här måste klubbledningen identifiera orsakerna och se till att det inte blir likadant nästa säsong.
***
Gör Roger Rönnberg och tränarstaben om något i laget – eller ger man på sedvanligt vis samma gäng möjligheten att ta revansch?
Mycket hänger förstås på om Rönnberg får läkarnas stöd för att ta en chans med Joel Lundqvist.
Om han ens vill chansa, jag vet ärligt talat inte, kaptenen är ju långt ifrån matchform. Men de mörka ögonen skulle kunna vara vad som krävs, må Lundqvist bara göra några byten.
Spännande. Snart har vi svaren.
***
Jag hoppas Stefan Elliott bara blev omskakad här, att kanadensaren inte ådrog sig hjärnskakning. I så fall är det ett stort avbräck för Frölunda i kväll – speciellt nu när Filip Johansson saknas.
Jag delade åsikten som Johan Tornberg på C More hade, såg heller inget direkt oschyst här. Roger Rönnberg sa bra saker på presskonferensen, talade en del om Elliotts egna ansvar.
***
Sitter fortfarande och mår gott av vad fräcka djurgårdskidsen William Eklund och Alexander Holtz visade upp.
Jag förstår givetvis att Frölundas supportrar inte njöt, men alla vi andra.
Kolla det här målet, till exempel. Okej, man måste inte stirra puck som Frölunda – men ändå.
"De leker hockey" 🔥
Riktigt vackert från Eklund & Holtz! @DIFHockeyse pic.twitter.com/JGehsONkPL— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) April 7, 2021
Eklund sa om Holtz:
– Vi har spelat ihop sedan vi var 13, 14 – han är jätterolig att spela med. Man lär sig varandras mönster.
Han studerades av en tio, tolv NHL-scouter, bland dem Per-Johan Axelsson (Boston), Niklas Andersson (Los Angeles) och Mikael Andersson (Tampa).
Eklund är ju sent född 02:a och NHL-draftas först i sommar.
***
Mina fem bästa i Frölunda.
1 – Patrik Carlsson
* Lirade över 20 minuter, en av de man kände igen.
2 – Christoffer Ehn
* Nära bli målskytt, jobbade bra.
3 – Mattias Norlinder
* 0–1 är ju en plump, det där får inte ske, framför allt inte i det läget, men i övrigt fanns inget att skylla på – och vilka mål! Ett kanonskott, en soloraid.
VILKET mål av Norlinder! 🤯 @frolunda_hc pic.twitter.com/cAVXZua79C
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) April 7, 2021
4 – Mats Rosseli Olsen
* Bra kamp av norrmannen.
5 – Max Friberg
* Han är ju aldrig dålig.